Tänk att vi alla är så lika
"I början av en kris upplever man ofta alla möjliga känslor. Det kan växla mellan hopp och förtvivlan, mellan att man inser vad som har hänt och att man förnekar det. Man kan känna hjälplöshet, förvirring, ångest och otrygghet, och oroa sig för framtiden. Det man har varit med om kan göra att man kanske glömmer att äta eller att man tröstäter. Eller att man får svårt att sova, eller vill sova jämt. Man kan också dra sig undan från andra, bli lättirriterad eller förändras i sitt sätt att vara. Det är vanligt att man blir ledsen och nedstämd.
Efter de första dagarnas kaos behöver man få tillbaka ordningen i vardagen, ibland behöver man hjälp med det. Ordning kan minska oro och ge en känsla av kontroll.
Om man vill och kan gråta ska man göra det. En del kan bara gråta när de är ensamma, andra bara tillsammans med någon. En del gråter inte alls, men det behöver inte betyda att krisen är lindrigare. Det finns inget rätt eller fel sätt att bemöta krisen på; varje person använder det sätt man kan."
