Känslor likt en virvelvind

Tystnaden slår mig och jag stelnar till. Tyst. Ensamt. Jag är ensam! Klumpen i magen återkommer och ögonen tåras. Efter en stunds ansträngning kan jag återfå lugnet. Jag fixar det här. Jag är stark. Det var för det bästa. Jag kan skratta och le igen men efter tid gör sig sorgen och saknaden återigen sig påmind.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0