BALANS
Det är ordet som genomstrålar och eftersöks i mitt liv som mest just nu. Jag vill ha balans i form av rutiner, i relationer, i vardagen, i yrket, i humöret och så vidare. Inte för mycket, inte för lite - Balans! Kanske ett tecken på att man börjar bli äldre? Lugna ner sig, tid för reflektion, andas :). Fokus på vad som är viktigast i livet för mig och hur jag får till en balanserad livstil. Hur detta ska gå till har jag ingen plan på men jag tror att nyckeln ligger i eftertanke.
Jag tror även att jag mår som bäst när jag lever i nuet och inte har allt för lång framförhållning. Vissa saker är givetvis givna, som att jag blir kvar i Luleå fram till hösten, sedan Umeå och slutligen examen. Efter det upphör mina framtidsplaner! Haha nää det gör de förhoppningsvis inte men jag vill lämna det blankt för tillfället :).
Sommaren som stundar känns mycket oplanerad och ostrukturerad. Vikariatet är inte klubbat och klart, jag vet inte hur schemat kommer se ut och liknande. Jag hade mer än gärna velat åka till Barca i 2v men jobbet går helt klart före. Resor får sparas i sådana fall och man kommer ganska långt med weekends också :).
Nu ska jag sluta filosofera!
(Fråga mig inte, googlade filosof, haha!)
Jag tror även att jag mår som bäst när jag lever i nuet och inte har allt för lång framförhållning. Vissa saker är givetvis givna, som att jag blir kvar i Luleå fram till hösten, sedan Umeå och slutligen examen. Efter det upphör mina framtidsplaner! Haha nää det gör de förhoppningsvis inte men jag vill lämna det blankt för tillfället :).
Sommaren som stundar känns mycket oplanerad och ostrukturerad. Vikariatet är inte klubbat och klart, jag vet inte hur schemat kommer se ut och liknande. Jag hade mer än gärna velat åka till Barca i 2v men jobbet går helt klart före. Resor får sparas i sådana fall och man kommer ganska långt med weekends också :).
Nu ska jag sluta filosofera!
(Fråga mig inte, googlade filosof, haha!)
Sommarvikariat
Det var bara ett samtal bort. Blev erbjuden en heltidstjänst på ett behandlingshem i kommunens regi :). Det känns så otroligt skönt! Dels att det är fixat och dels att det är något som jag kan knyta ihop med min utbildning! Så under sommaren tituleras jag som behandlingsassistent :). Rättare sagt 1/6 till 31/8.
Till eftertanke
| Om jag vill lyckas Med att föra en människa mot ett bestämt mål Måste jag först finna henne där hon är Och börja just där. Den som inte kan det Lurar sig själv När hon tror att hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon Måste jag visserligen förstå mera än vad han gör Men först och främst Förstå det han förstår. Om jag inte kan det Så hjälper det inte att jag kan och vet mera. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan Så beror det på att jag är fåfäng och högmodig Och egentligen vill bli beundrad av den andre Istället för att hjälpa honom. All äkta hjälpsamhet Börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa Och därmed måste jag förstå Att detta med att hjälpa Inte är att vilja härska Utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa någon! |
| - Sören Kierkegaard |
Ouppdaterad
Läääänge sedan jag filosoferade på denna sida. Men jag vet inte riktigt hur mycket jag kan och vill skriva faktiskt. Jag kan ju inte direkt skriva om vad jag gör på dagarna på grund av sekretess.
Men liiiiiite kan jag väl nämna ;). Den senaste tiden har inneburit en massa eget ansvar! Jag har mina egna klienter som jag träffar och följer även med andra socialsekreterare på deras hembesök, besök, vårdplaneringar, nätverksträffar, möten och så vidare. Riktigt roligt och intressant!
I veckan har jag kännt mig riktigt irriterad på vissa personers människosyn. De jag syftar på ser människor med missbruk som ett namn på ett papper som kostar pengar. Ett problem att lösa! Hur kan man sitta på ett möte och tala över huvudet på en klient? Rikta sig till alla andra än den som det faktiskt berör? Det är ingen på min praktikplats som har den här människosynen men på andra myndigheter och verksamheter. Usch så förbannad jag kan bli! Hur kan man ens välja ett sådant yrke om man ser på människor på det sättet?
Jag har varit på en hel del behandlingshem nu för studiebesök. Det känns bra att veta vad jag talar om och att ha sett hur det ser ut och fungerar. Bilda mig en egen uppfattning! Så nu vet jag ju vart jag kan vända mig för sommarjobb också ;).
Imorgon fyller Marie halvvägs till 50 så en tripp till schtan för att inhandla present står först på listan :). Sedan blir det fika i Rautas och avslutningsvis festligheter och utgång på Magasin 3 :))
Men liiiiiite kan jag väl nämna ;). Den senaste tiden har inneburit en massa eget ansvar! Jag har mina egna klienter som jag träffar och följer även med andra socialsekreterare på deras hembesök, besök, vårdplaneringar, nätverksträffar, möten och så vidare. Riktigt roligt och intressant!
I veckan har jag kännt mig riktigt irriterad på vissa personers människosyn. De jag syftar på ser människor med missbruk som ett namn på ett papper som kostar pengar. Ett problem att lösa! Hur kan man sitta på ett möte och tala över huvudet på en klient? Rikta sig till alla andra än den som det faktiskt berör? Det är ingen på min praktikplats som har den här människosynen men på andra myndigheter och verksamheter. Usch så förbannad jag kan bli! Hur kan man ens välja ett sådant yrke om man ser på människor på det sättet?
Jag har varit på en hel del behandlingshem nu för studiebesök. Det känns bra att veta vad jag talar om och att ha sett hur det ser ut och fungerar. Bilda mig en egen uppfattning! Så nu vet jag ju vart jag kan vända mig för sommarjobb också ;).
Imorgon fyller Marie halvvägs till 50 så en tripp till schtan för att inhandla present står först på listan :). Sedan blir det fika i Rautas och avslutningsvis festligheter och utgång på Magasin 3 :))
Jazztobak eller Dödsknark
Saknad
Det ligger nog någonting i ordspråket "gräset är alltid grönare på andra sidan". När jag var i Skellefteå så längtade jag hem och nu när jag är hemma så längtar jag tillbaka. Men det är i och för sig inte själva staden jag saknar, utan Madde! Vi bodde ju faktiskt på varandra i hennes etta under några månaders tid och det är klart att det känns konstigt och tomt nu.
Fanny och jag hade sporadisk kontakt och hördes mest när vi hade något roligt/tråkigt att berätta. Vilket inte var alltför ofta eftersom att så mycket tankeverksamhet gick åt till skolan. Nu känns det jätte tomt och konstigt att inte kunna lyfta telefonen och slå henne en pling. Fast med Skype's hjälp går det förstås, det involverar bara lite mer planering ;).
Mina kollegor frågade mig hur det går att bo hemma och jag svarade att det går jätte bra. Från min sida iaf, hehe :P. Jag sköter min egen tvätt, lagar middag och plockar undan när jag har stökat till det :). Den enda tendens till regression jag har märkt hos mig själv är att jag förklarar hur sjuk jag är haha. Även fast jag verkligen är sjuk så är det som att jag måste förklara mig? Att jag inte vill stanna hemma från jobbet men jag måste för att jag inte mår bra. Tror att det bottnar i åren av skolk. Måste få in i mitt huvud att det räcker med att säga att jag är sjuk. Åren av skolk är ju givetvis (tack och lov) förbi!
Helgen har inneburit en massa slötid vilket var väldigt skönt och välbehövt! Och den kommande helgen spelar nog samma visa :). På fredag ska jag vara barnvakt och på lördag vankas det möjligtvis Jokkmokk. Den som lever får se som den blinde sa till den döva ;)
Fanny och jag hade sporadisk kontakt och hördes mest när vi hade något roligt/tråkigt att berätta. Vilket inte var alltför ofta eftersom att så mycket tankeverksamhet gick åt till skolan. Nu känns det jätte tomt och konstigt att inte kunna lyfta telefonen och slå henne en pling. Fast med Skype's hjälp går det förstås, det involverar bara lite mer planering ;).
Mina kollegor frågade mig hur det går att bo hemma och jag svarade att det går jätte bra. Från min sida iaf, hehe :P. Jag sköter min egen tvätt, lagar middag och plockar undan när jag har stökat till det :). Den enda tendens till regression jag har märkt hos mig själv är att jag förklarar hur sjuk jag är haha. Även fast jag verkligen är sjuk så är det som att jag måste förklara mig? Att jag inte vill stanna hemma från jobbet men jag måste för att jag inte mår bra. Tror att det bottnar i åren av skolk. Måste få in i mitt huvud att det räcker med att säga att jag är sjuk. Åren av skolk är ju givetvis (tack och lov) förbi!
Helgen har inneburit en massa slötid vilket var väldigt skönt och välbehövt! Och den kommande helgen spelar nog samma visa :). På fredag ska jag vara barnvakt och på lördag vankas det möjligtvis Jokkmokk. Den som lever får se som den blinde sa till den döva ;)
