Completely Me

Sjukdomarna avlöser varandra i den här lägenheten men jag verkar dock ha klarat mig *peppar peppar*. Tobbe dras fortfarande med sin körtelfeber och Madde har precis åkt till vårdcentralen med misstänkt infektion på innerörat, hon får jätte ofta det som kan liknas med blodsockerfall och mår inge bra alls :/. Jag håller mig dock endast till ont i magen, kanske inte så kul det heller men men.

Fick lite smått panik över att vi ska ha vårat fiktiva samtal med ungdomen på måndag, shiiiit! Känner mig riktigt nervös men det är bara att nöta, nöta - plugga, plugga. Det svåraste är nog hur man ska hantera mothugg eller om ungdomen och föräldern börjar bråka sinsemellan men det ska nog gå bra, är rätt duktig på att bygga upp mardrömsscenarion ;).

Apropå mardrömmar som Marie nämnde, eller drömmar överhuvudtaget, så känner jag verkligen igen mig. Det är likadant för mig, drömmer sjukt mycket varje natt och det tar säkert en kvart varje morgon bara att intala mig själv att det aldrig har hänt. Men en förklaring kan väl vara att man lever ett aktivt liv och att det är så mycket att ta in och bearbeta på natten?

Vi behöver tid att drömma, tid att minnas och tid att nå det oändliga.
Tid att vara

Nu ska jag snart till skolan för gruppträff och sedan en föreläsning i dokumentation, yeey :P