Förväntingar & Kontroll
Jag anser även mig själv ha en ganska hög ambitionsnivå och det känns tufft när tanken slår mig att just nu strävar jag inte efter nånting? Fast självklart så gör jag ju det, mina studier kommer ju bland annat att återupptas. Men jag vill mer en gärna jobba nu, känna att jag åstadkommer och bidrar med någonting. Tänk att vissa med glädje lever på och utnyttjar systemet?! För min egen del så skulle tanken inte ens slå mig, leva på andras pengar - nej tack!
År 2009 har givit mig många självinsikter och dessa värderar jag högt. Om de så är bra eller dåliga insikter så lär jag mig av dem och hur jag kan utvecklas till det bättre. Allt ont för någonting gott med sig, efter regn kommer solsken osv....
Jag brukar också få känslan att jag inte gör något. Att jag inte jobbat sedan på 4 år eller vad det nu börjar bli sedan jag senast hade ett arbete. Men så slår det mig att vaffan, jag lever ju för i helvete. Det livet jag vill leva. Jag skaffar mig en utbildning samtidigt som jag skaffar mina barn. Jag kommer ha 40 år (!!!) på mig att jobba när jag är klar. 40 år! Då ska jag tjäna pengar, resa, renovera, köpa saker, spara, resa lite till, mm.
Man kan inte göra allt samtidigt, man får helt enkelt prioritera och för MIG låg utbildning och familj lika högt så det tog jag samtidigt, resa, jobb och pengar ligger längre ner på listan så det får komma när tiden är inne för det. :)
Whatever makes you happy. ;)
Så länge du känner att du gör saker för dig själv, din lycka, och inte för andras, så tror jag nog du bidrar vad du är gör (om vi nu talar om att bidra till sitt eget liv och inte att bidra till samhället). Så känner jag iaf. Om det handlar om utbildning, jobb eller barnaskaffande, så länge man gör det för en själv och inte för någon/något så gör man rätt. :)
Man ÄR ensam i många val man gör i livet och när man gör "fel" val (jag säger när, för alla gör vi fel då och då) har man bara sig själv att skylla, men om man istället ser på det från andra sidan, alla de gånger man gjort "rätt" val i livet så inser man att man har rätt mycket inom sig och att var och en själv, medvetet eller omedvetet, väljer i vilken riktning livet skall gå. :)
Thats the spirit! :D